Varför berättar du det här Andreas? frågas några minuter in i föreställningen Sanningen inför rätta som under lördagen hade urpremiär på Örebro Teater. Andreas heter Boonstra i efternamn och står för manus, regi och ljusdesign. Dessutom medverkar han i förinspelade videoinslag samt i en roll som gestaltas av Malin Berg. För att sådana här historier inte längre berättas svarar Andreas Boonstra.
Det handlade om judinnan Lotte, en förintelseöverlevande från Berlin som bodde i samma hus i Amsterdam som Andreas Boonstras farbröder. De tog hand om Lotte och 2010, när Lotte levde, fanns det fortfarande relativt gott om överlevare från Förintelsen. Nu, 15 år senare, är det tunnsått med överlevare konstaterar Boonstra.
Det är en rörande historia men är den sann? frågar Linus Lindman och undrar om Boonstra har bevis för att han träffat Lotte. Linus Lindman har också rollen som David Irving vars gärning som författare och historiker bidrar till utgångspunkten för Sanningen inför rätta.
Den andra pusselbiten står den amerikanska historikern Deborah Lipstadt för med sin bok Denying the Holocaust som gavs ut 1993 i USA. Men det skulle dröja till 1995 innan boken kom ut i Storbritannien och första året sålde den i 2088 exemplar. 1996, samma år som David Irving stämde Deborah Lipstadt och Penguin Books för förtal, såldes den i 21 exemplar. D.D. Guttenplan som skrivit boken Förintelsen inför rätta - det är den som ligger till grund för Boonstras manus - förklarar David Irvings väntan med att förtalslagarna i Storbritannien, jämfört med dem i USA, gynnar den som stämmer. Det blir alltså Deborah Lipstadts sak att bevisa att det hon skrev var sant.
Den 11 januari år 2000 inleds rättegången vid Royal Court of Justice i London och klockan 10.30 den 11 april samma år kommer domen i målet David Irving mot Penguin Books och Deborah Lipstadt.
Linus Lindman kan koncentrera sig på rollen som David Irving, när han inte är sig själv, medan Malin Berg varvar mellan Deborah Lipstadt och Andreas Boonstra. Maria Simonsson Thulin har framför allt expertvittnena Richard J Evans och Robert Jan van Pelt på sin lott men hon får även göra advokaten Anthony Julius och Lotte. Josef Säterhagen gör advokaten Richard Rampton och expertvittnet Peter Longerich medan Othman Othman ger röst åt bland andra D.D. Guttenplan.
Anthony Julius är solicitor och den som bygger upp försvaret medan Richard Rampton som barrister för Deborah Lipstadts talan i rätten. Försvaret har nämligen bestämt att Deborah Lipstadt inte ska säga ett ord under rättegången och därför kan inte David Irving korsförhöra henne vilket grämer honom.
Men i föreställningen får Deborah Lipstadt ändå komma till tals och kommentera vad som händer och när skådespelarna inte ikläder sig sina roller är de sig själva och småpratar sins emellan och med publiken. Det blir nån sorts metateater men det förringar på intet sätt intentionen utan lättar upp en framställning som har nog av sin egen tyngd.
Andreas Boonstra berättar att han läst alla expertvittnens böcker och förklarar att han är full av beundran för människor som orkar lägga ned sådan tid och möda på att ta fram bevis och smula sönder argument som förintelseförnekare som David Irving använder. Boonstra uppmanar alla att vara på tårna och lyssna på sådana som Richard J Evans som talar sanning.
David Irving gav 1977 ut boken Hitlers war som blev mycket uppmärksammad och gav honom en viss status. Richard Rampton konstaterar att i upplagan av Hitlers war från 1991 finns inte ens en fotnot om Förintelsen. Varför skulle jag, Förintelsen har inte hänt replikerar David Irving som under ett av sina tal sagt saker som att det dog fler kvinnor i baksätet på Edward Kennedys baksäte i Chappaquiddick än i gaskamrarna i Auschwitz och även skojat om enmansgaskammare. Alla ögonvittnen ljuger anser Irving.
Jag är inte förintelseförnekare utan förintelseanalytiker hävdar David Irving och påstår att Deborah Lipstadts bok skadat honom. Han brukade tjäna 100 000 pund om året men nu har kassan och uppdragen sinat och att bli kallad förintelseförnekare är som att bli kallad pedofil eller hustrumisshandlare anser Irving.
David Irving har ingen examen men kallar sig ändå oberoende historiker. Irving hävdar att Hitler mer eller mindre var ovetande om utrotningen av judar. Hitler hade i alla fall inte gett någon direkt order att judarna skulle utrotas påstår Irving som även lär ha sagt att Hitler var judarnas bästa vän. Deborah Lipstadt ser Irvings uttalanden som greenwashing av Hitler.
Irving anser även att de allierades krigsbrott var lika allvarliga som tyskarnas.
Richard Rampton noterar att Irving gärna tar upp avsaknaden av bevis som om det vore bevis men varnar ändå för att underskatta Irving eftersom han är en skicklig retoriker.
Expertvittnena smular sönder David Irvings argumentation. Irvings taktik är att ta upp och nöta om oväsentliga detaljer men det håller inte i längden. Misstag kan göras men om alla felaktigheter pekar åt samma håll är det svårt att se dem som misstag. Då verkar det vara avsiktligt säger Richard J Evans.
David Irving är en förvrängare av historien, en lögnare säger Richard Rampton och hävdar att Irvings syfte är att skönmåla Hitler och ger ett exempel på avsiktlig förvanskning som Rampton beskriver som monstruös manipulation av bevis.
Jag tror på yttrandefriheten, även för förintelseförnekare. Men då får de också finna sig i att kallas förintelseförnekare, säger Deborah Lipstadt.
Den här rättegången ägde rum år 2000 och mot slutet av föreställningen säger Richard Rampton att han tror att sådan här historieförfalskning blir mycket vanligare i framtiden. Tänk vad lätt det är på internet att producera åsikter som fakta.
Detta sägs i samma veva som Donald J Trump går lös på sanningen så Andreas Boonstras skapelse kan inte komma mer rätt i tiden. Var på tårna, var kritisk till källorna. Sanningen inför rätta är en välspelad och uppfordrande föreställning. Men gjord med lätt och publikvänlig hand.
Det kan vara årets viktigaste föreställning.
Benny Abrahamsson
Comments