Det fanns en tid när en sol var en sol, ett A var ett A och en pudel var en hund. En tid när löften skulle hållas, vägar var outforskade och tillvaron ett mysterium. En tid när blickar möttes och ögon lästes av. En tid när vi var beroende av varandra, inget jag utan ett du säger Dramatikern i pjäsen Jag var där som hade urpremiär i lördags på Kungsteatern.
Men innan spelet kommer igång går Dramatikern, Jennifer Ljusterås, runt och pysslar och småpratar med publiken. Scenbilden består av vita kuber och rektanglar staplade på varandra och Dramatikern är klädd i vit tisha och vita snickarbyxor som försetts med textstumpar som What's in it for med?, AI, Moral och Nätet. Och det är också vår tillvaro på sociala medier som nagelfars i Jag var där.
Det har onekligen varit några omvälvande decennier, minns att det i år är 20 år sedan Facebook grundades, som inte bara förvandlat en pudel från hund till ursäkt utan också förändrat vårt beteende. Förr svarade alla i telefon när det ringde, du kunde till exempel ha bokat tid på banken men fick vackert vänta om det ringde eftersom bankmannen först svarade i telefon. Numera svarar ingen i telefon, trots att alla ständigt och jämt bär på denna tingest.
Henrik Fexeus gav för sju, åtta år sedan ut en bok där han förfasade sig över hur digitalisering och sociala medier riskerade att ödelägga vår förmåga att umgås och kommunicera IRL. Alltså hur det var på den tiden när blickar möttes i verkliga livet och inte var gömda bakom varsin skärm.
Teaterföreningen Lyset har anlitat Peter Ivan Ericson för att skriva manus till Jag var där, en föreställning som Peter Krantz regisserat. Krantz har berättat att projektet startade för tre år sedan, ungefär samtidigt som Nätpolarna, och att syftet var - och är - att belysa hur det kan gå till på nätet. Jag var där är också, säger Peter Krantz, första gången som Lyset involverat Unga Lyset i arbetet.
Det märks framför allt genom att många av de unga aktörerna har så bråttom att framföra texten. Det fungerar ungefär som när barnen från mitten av förra seklet rabblade psalmverser utantill. Texten skulle bara fram, utan pauser eller dramatiserande tonalitet.
Men det bör även tilläggas att dessa unga aktörer ställts inför ett nästan ogörligt uppdrag. Pjäsen är uppdelad i sju scener och de flesta bygger på ordrika monologer som ska ge bakgrund och förklara det egna handlandet. Det är egentligen bara i ett par avsnitt som det sceniska uttryckes ges möjlighet att blomma - och som också gör det - men annars är det i hög grad en ordets föreställning.
Lyset är dock ute i angeläget ärende och under givna förutsättningar kommer alla inblandade i mål med hedern i behåll. För innehållet är som sagt brännande aktuellt och väl värt att diskutera. Sju föreställningar återstår så ung som gammal bör besöka Kungsteatern för att inhämta material för fortsatta diskussioner.
Det börjar rappt med joddling och ystra steg när familjen Alpmark (Peter Krantz, Sylwia Rakowska, Amanda Larsson och Tuva Adamsson) rest till den berömda skidorten St Anton som bland annat haft OS. Det är i alla fall vad pappa Alpmark försöker locka med. Men i stället för att njuta av här och nu sitter alla utom pappa klistrade framför varsin mobil. Mamma är mer intresserad av vad Göran gör i Dubai än att njuta av sin egen tillvaro. Fast en selfie med vinglaset framför munnen hinns ju med. Vi kunde lika gärna åkt till Våtsjön tycker pappa Alpmark.
Andra scenen tar upp grooming, att man aldrig kan vara säker på vem som finns bakom den andra skärmen. Ebba (Emilia Wunder) är 16 år men var 14 när det började. Hon trodde sig chatta med Douglas, en 18-åring som studerade juridik i Uppsala. När denne Douglas (Elias Hellqvist) ser på Ebba med sina blå ögon smälter hon. Ebba berättar att det är körigt hemma, pappa och mamma har svårt att få ihop livspusslet och mamma undrar till exempel varför maken duschar så sent. Ebba känner sig uppvaktad, hon är smickrad och misstänker ingenting. Men bakom den påstått 18-årige Douglas döljer sig en äldre man (Rickard Jutegrim) som hotar med att tapetsera centrum med det han beskriver som Ebbas snuskiga bilder om hon inte går med på att träffa honom.
Den tredje scenen handlar om Herr Kantarell (Edward Bergman), ett nättroll med flera olika konton. Hans enda kompis är en hamster. Grabben har en diagnos och är mobbad och slagen i skolan. Ingen i klassen vill tala med honom och han tar någon sorts revansch genom sina olika konton. Men han är inte lycklig för det utan hoppas att någon ska komma på honom och rycka ur sladden till datorn.
Scen fyra kan sägas vara verkligt aktuell eftersom Netflix 25 oktober hade premiär på dokumentären Ibelins enastående liv som handlar om Mats Steen som dog av sin muskelsjukdom 2014, blott 25 år vorden. Föräldrarna (Rickard Jutegrim och Anna Karlsson) trodde att sonen satt ensam bakom ett grått fönster med neddragna rullgardiner och spelade World of warcraft. Mats fick sin första pc i samband med sjukdomen och de sista åren av sitt liv spelade han mellan 15 000 och 20 000 timmar om året. När Mats dog visade det sig att han genom sin avatar fått vänner runt om i världen som sörjde honom. Han var långtifrån ensam, det viktiga är vad hjärtat rymmer. I den här scenen förekommer även Rumour (Caroline Gustafsson), en figur som tycks hämtad från spelvärlden.
Isak och Malte är rubriken på scen fem som har vissa drag gemensamt med svärdattacken på en skola i Trollhättan 2015. Isak (Kajsa Agerhem) är en 12-årig pojke som radikaliserats och vill att man ska livesända slaktandet av muslimer. Isak är en grabb som förnekar Förintelsen och tycker att covid är att jämställa med en förkylning. Vi sågs aldrig på riktigt, säger Malte (Tuva Adamsson), utan bara på Facetime. Malte anser att ordet hata används för ofta och att det är så lätt att hata. Bilder visar dockor som genomborras av knivar medan Malte talar. Malte söker kontakt med sin pappa, en sportig man som just åkt tre mil på skidor och som alltid har något annat för sig, som att se Mello eller cykla, när Malte vill att de ska göra något tillsammans. Cool grafik, spela inte för länge även om det är fredagskväll kan pappa förmås få ur sig. Isak attackerar tre barn med kniv. Vi har självklart ingen kontakt idag säger Malte och tillägger att man måste bli av med en del hemligheter och nu har jag berättat.
Den sjätte scenen har fokus på influencers. Aurora (Emilia Ekman) filmas och tackar Turkiet, sina sponsorer och följare för den nya rumpan. Vill man vara fin får man lida pin och utan mina följare är jag ingenting, säger Aurora. Mamma (Anna Karlsson) rantar runt med någon sorts hälsodryck och påminner även om den tid när hon och dottern sjöng Imse vimse spindel. Bianca nämns och någon säger att hon sålde sitt imperium för 55 miljoner. Bianca filmade en hemlös som låg utanför hennes dörr, säger mamma och rättas omgående. Det var ju Margaux. Positiva tankar är min hemlighet säger Aurora och rasar kort därefter ihop. Hela ensemblen kommer in och filmar för det är ju så det blivit. Alla filmar när olyckor sker och hindrar på så vis räddningspersonalen från att komma fram
Filma eller inte filma, att vara eller inte vara kommenterar Dramatikern och föreslår att det skrivs en pjäs om etik och moral. Näthatet är bara ett symptom säger Dramatikern utan att utveckla på vad. Men något är det med nätet som får japaner att gifta sig med robotar att älska till tidens ände - eller åtminstone tills batterierna tar slut, tillägger Dramatikern syrligt.
Men tänk om Hamlet skulle byta ut dödskallen mot en smartphone? Blir då frågan Svara eller inte svara på sociala medier?
Dramatikern konstaterar att smartphonen kan användas till såväl gott som ont. Kvinnorna i Iran hade omöjligen kunnat göra sina röster hörda utan sina smartphones. Men samtidigt ligger barn ensamma i sina sängar och gråter med mobilen.
Vi måste vara på vår vakt, slår Dramatikern fast.
Den sjunde och avslutande scenen har bildläraren Mia (Sylwia Rakowska) och eleven Rebecka (Wilma Orebrand) i centrum. Rebecka beter sig inte längre som elev utan som en kund anser Mia och undrar varför Rebecka har så bråttom att bli vuxen.
Mia har också noterat att bilder ersätter orden och att Rebeckas generation sett allt. Frihet är att göra sig av med andras bilder av dig, lyder rådet till dem som drabbats av hat och hot.
Plötsligt står alla med tända mobiler, Laleh hörs sjunga En stund på jorden. Jag var där.
Hallelujah!
Benny Abrahamsson
Commentaires