Vin, skabrösa visor och Sinatra-klassiker toppat med ett par operapärlor står på menyn när Wermland opera bjuder in till Stjärnorna i baren. Och som om det inte vore nog har Zarah Leander återuppstått för att gästa detta sprakande musikaliska fyrverkeri. Stjärnorna i baren är ett nytt koncept som kortar avståndet mellan scen och salong högst avsevärt. Baren står nämligen nedanför scenkanten och är öppen under hela första akten och fram till att andra akten börjar. Ni är välkomna till baren under hela första akten och det kan bli en bonus säger Christer Nerfont med ett leende så snett att ingen vågar. Men det gick bra att ta med vinglaset, ölen eller Lokavattnet till sittplatsen och sippa under föreställningen. Den kycklingwrap som kunde förbeställas var fräsch, smakrik och mättande och kunde även den inmundigas i salongen. För dem som på grund av logistiken inte hann få plats vid ståborden. Den inledande trängseln vid utportioneringen av mat och dryck var enda minuset denna kväll. Annars är Stjärnorna i baren en magnifik och upplyftande tillställning.
Wermlandsoperan mönstrar Christer Nerfont, Cecilie Nerfont Thorgersen, Ole Aleksander Bang och Anna-Maria Krawe samt operans orkester under ledning av Johan Siberg. De egna stjärnorna förstärks av Richard Hamrin som i egenskap av Zarah Leander låter divan återkomma till "min ljuvliga teater" och väl där släppa loss i Vill ni se en stjärna, se på mig.
Allt är fläckfritt framfört för att inte säga utmärkt men det som ändå bör framhållas är den musikaliska blandningen, det småputtriga mellansnacket och gnabbet mellan stjärnorna.
Anna-Maria Krawe stod inledningsvis vid mikrovågsugnen och beklagade sig över att hon inte satt i sminket. Men det blev tid till skönsång i Ding Dong Merrily on High som fått en irländsk touch, förstärkt av Johan Sibeck på dragspel. Det blandades och gavs och den i första akten krympta orkestern svängde stundtals som om den var husband på ett jazzcafé. Anna-Maria Krawe återkom med en av aftonens två skabrösa visor, den andra sjöngs av Cecilie Nerfont Thorgersen och i båda fallen var det kontrasten mellan orden och det oskuldsfullt knixiga framförandet som var så förtjusande. Ole Aleksander Bang rev ned applådåskor med sina versioner av Nessun dorma och O helga natt och fick i duetten Time to say goodbye god hjälp av Anna-Maria Krawe. Christer Nerfont höll sig till amerikanska julstandards. Allt är fläckfritt framfört för att inte säga utmärkt men det som ändå bör framhållas är den musikaliska blandningen, det småputtriga mellansnacket och gnabbet mellan stjärnorna. Hela tillställningen sprudlar av gott humör så utan att ge avkall på kvalitén - den är på topp - blir Stjärnorna i baren en lättsam introduktion till vad Wermlandsoperan kan och förmår.
Och då är stommen i andra akten inte nämnd, det långa stycke som förenar bildprojektioner med dans och där stjärnorna förekommer dubbelt. De ingår i bildspelet och besvarar live vissa rörelser och får hela publiken med sig. Det blir nån sorts alldans i stället för allsång. Musiken är arrangerad av Hans Ek medan Izabelle Hertzberg står för koreografin och Jan Branå - som även ligger bakom fasadprojektionerna - ligger bakom de rörliga bilderna.
Sammantaget en mäktig upplevelse.
Lägg till Pie Jesu, White Christmas och Koppången som extranummer.
Stjärnorna i baren spelas hela december med uppehåll runt julen så det gäller att passa på. Det blir inte trivsammare på en operascen.
Benny Abrahamsson
Comments