Att vara eller inte vara kan ses som en existentiell fundering iklädd finkulturell kostym eftersom William Shakespeare lagt orden i Hamlets mun. Att äta eller inte äta kan även det handla om existensen, fast på ett mera vardagligt plan. Men i bägge fallen slutar det med tystnad för dem som väljer inte före att. Ur led är tiden. Resten är tystnad.
Dessa båda sentenser förekommer i The last dream of William Shakespeare som bygger på en idé av Nikita Milivojevic som även står för regin. Milivojevic har valt delar ur Shakespeares rika verklista och blandat dessa stycken eller passager med inslag av drömmar som ensemblen - Malin Berg, Madeleine Ferraud, Ole Forsberg, Linus Lindman, Katarina Krogh, Wayra Monasterio, Cecilia Nilsson och Othman Othman - bidragit med. Till upphovsmännen hör även Amalia Bennett, som också står för koreografin, samt dramaturgen Vesna Stanisic. Det är denna elva som bestämt vad föreställningen ska innehålla och hur detta innehåll ska gestaltas.
The last dream of William Shakespeare är ett kollektivt utformat kollage som kan användas av dem som vill skrota uttrycket ju fler kockar desto sämre soppa. För den föreställning som nu spelas på Örebro teater är en sinnrikt och lekfullt sammansatt räcka av scener som mer eller mindre kan kopplas till Shakespeare.
Ensemblen förekommer enbart med sina namn och tilltalas, när så sker, som Madde eller Ole. Inga rollfigurer anges i programmet och vem som gör vad får publiken lista ut under spelets gång. Men det betyder inte att aktörerna stöpts i samma form utan var och en av dem ges möjlighet att göra avtryck och den möjligheten tas också tillvara.
The last dream of William Shakespeare är ett kollektivt utformat kollage som kan användas av dem som vill skrota uttrycket ju fler kockar desto sämre soppa. För den föreställning som nu spelas på Örebro teater är en sinnrikt och lekfullt sammansatt räcka av scener som mer eller mindre kan kopplas till Shakespeare. En diskussion mellan en fader och en dotter om arvsskiftet skulle kunna vara inspirerat av Kung Lear. Det handlar om vem av systrarna som ska få vad och fadern föreslår till slut att en av döttrarna ska få en trasig bil, kallad gamla Bettan. Men ett problem är att pappan, enligt dottern, redan är död och i replikskiftet som följer anas brodermordet i Hamlet eftersom det talas om gift i örat. Så du måste hämnas. Nej, men du dog på sjukhus protesterar dottern. Tror du mer på dina egna ögon än din egen far kontrar fadern och uppmanar än en gång dottern att döda sin farbror.
Brodermordet i Hamlet återkommer som skuggspel med synlig tratt som hjälpmedel när giftet ska hällas i örat och stumfilmslikt bensprattel i dödsögonblicket. Snyggt, illustrativt och uppsluppet. Två, inte tre, vimsiga häxor som hela tiden upprepar vad den andra säger hämtas från Macbeth.
Det som till en början synes vara en körövning glider över i fördelningen av rollerna i dramat om Pyramus och Thisbe från En midsommarnattsdröm för att hamna i Jacques monolog i Som ni vill ha det om skådespelare och hela världen som en scen innan en man med åsnehuvud från midsommarnattsdrömmen skrämmer alla på flykt.
Två Romeo och två Julia förekommer parallellt, ett av paren är klädda som på 1600-talet, ett har modernt stuk som för att understryka att kärlekens glädje och plåga är sig lik genom seklerna.
Det är bitvis rasande roligt, visuellt tjusigt och koreografiskt snirkligt upp och ned på den grönklädda kulle som utgör scenbild. Shakespeares blankvers varvas med snärtig vardagssvenska.
Men kan vi lita på våra ögon? En man berättar att han var i Östberlin och insåg att han som vit och man kunde utbilda sig till vad han ville och därmed var privilegierad. Han blev så rörd av den insikten att han börjar gråta. När han höjde blicken såg han på andra sidan muren ett amerikanskt par som tittade åt hans håll och fotograferade honom. Amerikanarna såg en förtryckt man som grät över sin situation, inte en privilegierad man som rördes till tårar.
Är det nödvändigt att vara förtrogen med Shakespeare för att få behållning av föreställningen? Nej, jag tror inte det eftersom det är välspelat, lustfyllt och väldigt underhållande. Men inte slätstruket och ofarligt. Helikoptersmatter, skottsalvor, maskindunk och hotfulla varningar ser till att en annan verklighet gör sig påmind i detta drömspel som avslutas med Prosperos ord från Stormen: Vi är det stoff som drömmar vävs av, och vårt lilla liv det omges av djup sömn.
Benny Abrahamsson
Comments