Baba Yaga for president

Det blir allt vanligare, i såväl tv-program som scenproduktioner, att varna publiken för vad de ska få se eller vara med om. Det varnas till exempel för rök på scenen, svordomar eller sexuella anspelningar. Teaterföreningen Lyset drar varnandet till sin spets och räknar upp i princip allt som kan väcka anstöt eller ha någon sorts påverkan på mänskligt liv och inkluderar att föreställningen kan innehålla spår av nötter. Heltäckt med andra ord.

Föreställningen Baba Yaga, med den förklarande undertiteln en sällsamt vulgär terapisession, hade premiär i går, lördag, och spelas på Kungsteatern till 2 maj. Jag kan inte garantera att publiken lämnar Kungsteatern som bättre människor efter dessa 75 till 80 minuters variant av gestaltterapi. Men det skulle förvåna mig oerhört om den, publiken alltså, inte kommer ut betydligt gladare. Det är alltså väl investerade pengar att skaffa en biljett eftersom det är avsevärt billigare att besöka Baba Yagas mottagning jämfört med en profan psykologmottagning.

Nils Poletti och Manda Stenström har skrivit pjäsen som spelades 2016 på Östgötateaterns scen för barn och unga, Ung scen öst. Det saknas uppgift i programmet vem eller vilka som svarat för bearbetningen men någon form av bearbetning eller aktualisering har skett eftersom Junior Lerins låt Copacabana Boy inte fanns i sinnevärlden förr tio år sedan. En gissning kan vara Simon Tarakkamäki som regisserat tillsammans med Veronica Hjalmarsson, båda är också producenter och rollinnehavare. Men det spelar mindre roll för slutresultatet.

Lysets Baba Yaga är - såväl bildligt som bokstavligen - luststyrd och lustfylld teater.

Skogsrået (Izabelle Westberg) ser på när Baba Yaga (Jennifer Ljusterås) har sexuallektion med Näcken (Erik Magnusson) Foto: Sara Duvéng

Baba Yaga är i den slaviska folktron en hemsk häxa som bor i ett hus som står på kycklingfötter. En påminnelse om ursprunget är den fåtölj med hönsfötter som står till vänster på scenen som i övrigt består av en receptionsdisk till höger, en stor bokhylla fylld med allehanda prylar, exempelvis en enhörning i neon, ett akvarium och en mikrovågsugn, bakom en lömsk soffa och ett antal ulliga stolar. Katten, i Emilia Wunders gestalt, kommer in, sätter på något som låter som finsk tango och sveper sensuellt runt.

Sen anländer de en efter en, kunder, klienter eller patienter, benämningen varierar. Trollet med ett basebollträ över axeln, storstövlar täckta av blå skoskydd, bara en sån sak, ett väsen i grå vadmalsstrut, Näcken, Maran och Skogsrået. Och en prins i blått med håret a la stureplansbackslick. Med en knall gör Baba Yaga entré och spelet kan börja. Hon har som sagt slaviskt ursprung och säger några ord på ett språk som får prinsen att protestera. Här talar vi svenska, ryar prinsen, och då går Baba Yaga över till en dialekt som doftar dalmål och knätofs.

Baba Yaga i birkenstocksandaler, raggsockor och pomperipossanäsa styr och ställer och för att det här spektaklet ska fungera krävs nog det premiärpubliken fick uppleva. En femstjärnig rollgestaltning av Jennifer Ljusterås. Hon har en fenomenal kontroll över skeendet, lugn, trygg och positiv. Det låter stabilt och kanske småtråkigt men omgiven av all galenskap blir det faktiskt smått subversivt. Och alldeles lysande.

Denna Baba Yaga borde bli president i det stora landet i väster. Fast det går ju inte, med sitt slaviska ursprung får hon inte kandidera. Men varför inte låta Jennifer Ljusterås Baba Yaga bli konferencier på Karlskogafesten...?

Trollet (Alexander Karlsson), Näcken (Erik Magnusson) och prinsen (Simon Tarakkamäki) Foto: Sara Duvéng

Jennifer Ljusterås är den nödvändiga spelmotorn men runt henne flockas en väl besatt ensemble. Alla fyller sin uppgift med för rollen rätt framtoning. Alexander Karlsson är Trollet som anser sig vara för snäll och vill bli rasist. Han söker gemenskapen, detta att gå tillsammans bakom banderoller och äta glass. Den vilt stirrande Maran hamnar i blickfånget genom Veronica Hjalmarsson. Marans problem är att hon inte kan rida sina offer till mardrömmar, de hinner alltid vakna. Kan du ha tvångstankar, föreslår Baba Yaga, men Maran nekar. Fast hon medger att hon har vissa ritualer som måste genomföras innan, närmare bestämt 127 steg, och under den tiden hinner offren vakna.

Tomten, han är gårdstomte med djur och inte jultomte, understryker Kalle Karlssons grå vadmalstomte som kommer från Islandur. Hans problem är att djuren inte lyder honom och att gårdstomtens pappa suger på kossornas spenar. Därför måste han bli mer aggressiv och Baba Yaga låter honom öva och öva och falsetten kan faktiskt bli riktigt skarp. Om det inte gäller pappan vill säga.

Kronprins Ragnvald III, Simon Tarakkamäki, väntar på att bli kung. Han vill ha en ny image och få respekt för den han är. Prinsen skriver på internet att han gillar att brodera och att han stödjer kultur, men gillar egentligen att tortera och utöva makt. Baba Yaga avskyr hans röst och har inget emot att skoja med den spattige prinsen. Som inte sällan hemfaller till hot, som att han vill stoppa ned Baba Yaga i en spiktunna. Men det har han inte mycket för.

Näcken kommer med sin fiol och en löst dinglande penis och Erik Magnusson förklarar att Näckens problem är att han inte vet hur han ska få till det sexuellt innan han dränker flickorna. Baba Yaga arrangerar, med hjälp av den grå vadmalstomten som flanellograf, en illustrativ lektion som bäst upplevs på plats. Baba Yaga erbjuder också, efter en blick på Näckens imponerande ding-a-ling, en privatlektion.

Katten, Emilia Wunder, sköter teknik och musik under föreställningen. Foto: Sara Duvéng

Skogsrået kan inte förföra män, det är hennes problem. Izabelle Westbergs skogsrå är förtvivlad över det, hon har ju egna produkter att sälja och en egen youtubekanal, men beter sig som en rabiat tjädertupp när hon skriande anfaller sina offer. Baba Yaga undslipper sig, efter flera försök att få ordning på saken, att du är ju dum i huvudet. Jag är inte dum i huvudet, jag är entreprenör, rasar Skogsrået. Entreprenör eller influencer, det kan gå på ett ut.

Även prinsen har svårt att ta till sig Baba Yagas recept. Jag ger dig en vals i tretakt och du ser ut som Gunde Svan utan stavar, säger Baba Yaga när hon ser prinsens flaxande försök till dans.

Det är koreografen Sara Duvéng som ser till att de inlagda rytmiska övningar som understundom kan kallas dans passar in i sammanhanget så väl som de gör. Johanna Oranens kostymer är som alltid sevärda och Erika Öhmans scenografi är inspirerande och funktionell.

Det finns alltså mycket att gotta sig åt.

Men först och främst Jennifer Ljusterås Baba Yaga. Den måste in på Lysets tio-i-topp-lista under föreningens 40-åriga historia.

Benny Abrahamsson