Knasiga djur ryar och roar

Jätten Kjell var så stor att han kunde dricka upp hela Östersjön. Men nu förhöll det sig så att Kjell inte gillade vatten, han tyckte om öl. Den öppningen kan måhända förvåna eftersom det handlar om en föreställning som i första hand riktar sig till den yngre publiken. Mästerskapet Bästa Djur spelas på Örebro Teaters lilla scen på Storgatan och är väl värd ett besök.

Örebro Teater har en stabil tradition av att bjuda barn och unga på bra och meningsfull teater. Alma Lindés saga Mästerskapet Bästa Djur är det senaste exemplet. Kristian Hallberg och Sara Ribbenstedt har bearbetat texten och Sara Ribbenstedt har även regisserat.

Jätten Kjell har en flickvän som heter Marit och eftersom det är en saga kan flickvännen ha skägg och spelas av Josef Säterhagen. Han är för övrigt den ende mannen i ensemblen som i övrigt består av Malin Berg, Maria Simonsson Thulin, Katarina Krogh, Andrea Falk, Evelina Holster och Anna-Jackelin Thell.

Tryffelgrisgrodan (Katarina Krogh) tar ton. Foto: Emelie Henriksson

Kjell gillar att titta på handboll i tv medan flickvännen Marit vill se världen utanför Fjölby. Kjell klagar, allt finns ju här i Fjölby menar han. Paret har varit tillsammans i hundra år, säger berättaren men Kjell rättar och anger de exakta dagarna. Han har haft ringen i fickan i 30 år men inte kommit till skott och då går det som det understundom gör. Marit drar. Och Kjell blir ledsen. Men sådan kärlek är romantiskt trams anser Kjell och påstår att riktig kärlek är sådan man kan ha till handbollslaget Fjölby HK. När laget i hans hjärta förlorar blir jätten Kjell så förtvivlad att han utbrister i ett vrål som skakar om djur och människor på ett förödande sätt.

En groda kan till exempel bara ha benen kvar och hajen är bara huvud. Det rättas till och grodan får ett grishuvud och blir en tryffelgrisgroda medan hajen förses med en torskunderdel - jag äter ju torsk, försöker hajen protestera - och blir en hajtorsk. Och känner sig som en blandning av monster och fiskpinne.

Så här kunde det se ut efter jätten Kjells första utbrott. Foto: Emilie Henriksson

Det blir fler förluster i handboll och fler jordbävningar och fler djurmixar.

Vi kan inte fastna i ett sådant mindset. Även om vi ser ut som vi gör kan vi vara bra. Alla kan vara bra på nånting hävdar Malin Bergs grävlingsblandning.

Det blir tävlingar. Mårdmyran utses till vinnare och tryffelgrisgrodan blir sur. De andra djuren tröstar genom att utse tryffelgrisgrodan till domare i nästa års tävling. Tryffelgrisgrodan tar för sig och ser till att vinna år efter år. Men hur kul är det att vara ensam på topp när alla andra befinner sig på den förlorande sidan? Att vara eller inte vara bäst funderar hon och andra undrar hur mästerskapet kan tas tillbaka. Går det att stoppa domaren?

Malin Bergs grävlingsmix visar vinnarmedaljen. Foto: Emilie Henriksson

Majsanka, hajhumla, snigelmård och grävlingstorsk är andra rara exemplar som tar plats i Fjölbys universum där de försöker parera jätten Kjells utbrott. Kjell som, inom parentes sagt, har en dagsaktuell frände som med sitt domderande får vår värld att skaka och rista.

Fast här är det de färgstarka djurens öden och äventyr som fängslar allra mest. Ensemblen ser till att dessa knasiga djurvarianter sprattlar och stojar på ett sätt som väcker publikens förtjusning men också så att de inblandade i kostym- och maskdesignen (Maja Döbling, Giovanni Indelicato och Madeleine Lindqvist) får full valuta för nedlagt arbete.

Och eftersom det är en saga slutar allt lyckligt. I alla fall för Kjellebelle och Marit.

Benny Abrahamsson