Helvetiskt ystra kretsar
Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse och irrat bort mig från den rätta vägen. Så inleds Dante Alighieris Den gudomliga komedin i Ingvar Björkesons tolkning. Örebro Teater har satt tänderna i denna klassiker från 1300-talet och blåst bort allt damm och det mesta av vad Dante ville säga. Och det av fullt förståeliga skäl eftersom det var enda möjligheten att anpassa verket till samtiden. Vi lever fortfarande i en vilsen tid men Örebro Teater erbjuder efter en frustande och galopperande helvetesvandring någon sorts utväg eller lösning på problemen. Ett glatt progginspirerat slut där vi alla förenas under banderollens budskap.
Allt är sant, men en del är ljug konstateras mycket tidigt innan ensemblen helt enkelt låter publiken spela eller vara Dante, som tyckt att han vandrat bland syndare på jorden. Han traskar vidare och möter tre vilddjur, en leopard, ett lejon och en varghona. Det har under årens lopp förekommit tolkningar där dessa djur symboliserat mänskliga lustar. Leoparden har stått för lusta och lyx, lejonet för högmod och varghonan för girighet och lystnad.
Må så vara, men vandringen fortsätter och Dante träffar en annan stor diktare, Vergilius, som ska leda honom genom helvetet och skärselden. De fyra folkdanslag som medverkar i föreställningen får samfällt vara Vergilius. Något av lagen finns hela tiden på scenen men de får dansa och agera sparsamt.
De sex skådespelarna i ensemblen är Katarina Krogh, Hanna Lekander, Mathilda Lindström, Lukas Nilsson, Josef Säterhagen och Ellen Vestermark. Dessa sex har tillsammans med Nina Rudawski och Ossi Niskala, båda står för regi och koreografi, arbetat fram föreställningen tillsammans. Från ax till limpa, med icke ringa hjälp av Chat GPT. Det har vi Ellen Vestermarks ord på. Dante har förstås bidragit med axet men inte mycket mer. Föreställningen är som sagt fritt inspirerad av Dante Alighieri.
Texten över porten till helvetet lyder Lämna allt hopp ni som går över tröskeln.
Den texten har fått Peter Weiss att se individerna i helvetet som interner i ett strängt fängelse eller patienter i ett dårhus. Weiss tycks mena att de som vistas i helvetet har förstenats av fasa och gett upp såväl motstånd som kamp.
Det är en läsart som sporrat dessa upphovsmakare. Ellen Vestermark säger mot slutet att hon inte kan släppa tanken på att det vackra är det naiva. Hon, eller den personen, har alltid tänkt att lagt kort ligger men insett att en liten insats är mer än ingen insats.
Josef Säterhagens figur fyller i att vi kanske måste ännu längre ned i botten innan det vänder. Vi vill inte ha det här, vi vill ha något annat.
Katarina Krogh tar upp en sång med texten Du ska få veta att vi finns och att vi delar bördan.
Men innan vi kommit så långt ska förstås helvetets nio kretsar passeras. Dessa kretsar är i tur och ordning rädsla, arbete, konsumtion, kärlek, misstro, identitet, egoism, passivitet och trolöshet.
Vad händer om maten tar slut? Det finns bara en lösning, att någon måste ätas. Vem blir det? Den som lovar övriga att bli stora i den digitala världen eller den som är fertil och kan föda barn åt gruppen? Eller en jagsvag individ som inte har några åsikter?
När det gäller arbete konstateras att det är svårt att få jobb som skådespelare. Mathilda Lindström beklagar sig och får hjälp av Hanna Lekander som vänder sig till publiken som på en auktion. Nån som bjuder 50 000 kr? Swishnumret till Örebro Teater visas. Men Mathilda är också kvinna och som sådan kan hon användas som projektledare i hemmet. 25 000kr någon? Kanske som sexobjekt? Kulturarbetare är för resten vana att arbeta gratis och som skådespelare arbetar man väl heller inte för pengarna.
Så spetsigt kan det låta i krets efter krets. Snärtigt, kritiskt och sorgligt, som i dejten eller efter Josef Säterhagens förtvivlade rop på hjälp. Han ville bara ha en kram. Var det verkligen bättre förr undrar Hanna Lekander och påminner om att det fram till 1965 var tillåtet med våldtäkt inom äktenskapet. Men det är alltid nån annans fel sjunger Mathilda Lindström klämkäckt.
Var börjar och slutar jag? Kan nån se varifrån jag kommer? Kära Chat GPT, vem bestämmer min härkomst frågar Ellen Vestermark och får ett fylligt och filosofiskt svar med de avslutande orden: Vill du att jag ska utveckla resonemanget eller kan du tänka själv?
Den åttonde kretsen, passivitet, är som ett slag i solar plexus. I fonden, på en videoskärm, syns en glaciär som hela tiden kalvar och släpper isblock efter isblock. Någon anser att vi duckar och inte går till handling som påverkar vår omgivning utan väljer att scrolla på sajter med bilar och båtar. Vi kan välja att åka till krigsdrabbade länder för att dela ut matkassar men betalar hellre till organisationer som sköter hjälpen. Vi tittar på Love is blind hellre än nyheterna. Nån slår fast att jag är inte den som går ut på gatan och protesterar, jag står still. Och glaciären fortsätter kalva.
Människans behov av tröst är omättlig, ansåg Stig Dagerman i en av de dikter som läses i föreställningen. Det fanns också en tid när rätt var rätt och fel var fel. När tron på jultomten förlorades dröjde det inte innan tron även tappades på påskharen och häxorna. Lukas Nilsson har alltid avundats de religiösa men, tillägger han: Jag har alltid känt mig innesluten i nån sorts lunga av kärlek när jag är ute i naturen.
Den tråden utvecklas i skärselden.
Det skumpas runt i gummibåt, vilket påminner om scener som är alltför aktuella, och det bärs runt på röda stolar och dansas frenetiskt till pumpande basgångar. Åska och kaos med Karon som färjekarl. Helvetet är lysande rött men kan också vara att tvingas stå i kö utanför den enda bajamajan.
Det är fysiskt och omtumlande mer än textdrivet men texten är likafullt skarpslipad och effektivt samtida. Allt framfört med ackuratess av en vältajmad ensemble.
Örebro Teater bjuder alltså på något helt annat än Dante Alighieris verk som består av 100 sånger. helvetet bestås med 34 sånger medan skärselden och paradiset får 33 sånger vardera. Varje sång omfattar cirka 150 rader och versmåttet är terziner, alltså treradiga strofer på elvastavig vers.
Dante Alighieri föddes 1265 i Florens och dog 1321 i Ravenna. Han dömdes 1302 till höga böter och två års landsförvisning, från Florens, för att någon månad senare få straffet förlängt till livstids landsflykt. Han återsåg aldrig Florens utan tillbringade sin tid i bland annat Verona och Padua innan han fick en fristad i Ravenna där han kort före sin död fullbordade Komedin som av andra senare fick namnet Den gudomliga komedin.
Dante skrev på folkspråket, italienska och inte latin, och den som vill förstå vad Dante avser måste vara mycket väl införstådd med Aeniden, Vergilius storverk från decennierna före Kristi födelse, den klassiska mytologin, Bibeln och de politiska förhållanden som rådde vid den tiden.
Ett litet exempel, hämtat från Helvetets 13:e sång. Där finns raden Den sköka som är allas död och lytet vid alla hov...
Dante och Vergilius befinner sig i den krets som rymmer självmördare, som här förvandlats till träd. När Dante bryter en gren börjar trädet tala och den namnlösa rösten tillhör Pier della Vigna (1190-1249) som var handsekreterare, kansler och förtrogen med kejsar Fredrik II. Han var också rättslärd och poet och stod 1247 på toppen av sin bana. Två år senare fängslades han och på kejsarens order bländades han och blev av med synen. Kort därefter tog han sitt liv.
Varför? En allmän uppfattning är, berättar Ingvar Björkeson i kommentarerna till sin tolkning från 1983, att han baktalades av personer som var avundsjuka på Pier della Vignas förtrolighet med kejsaren och därför kom med falska anklagelser.
Den sköka ska alltså läsas som avunden.
Med dessa utgångspunkter är det inte lätt att följa med på vandringen. Örebro Teater har gjort helt rätt som stoppat in nytt samtida material i de ramar som Dante erbjudit. Stoppat och toppat för dagens publik.
Benny Abrahamsson
Kommentarer