Solrosor mot cancer

Det går att förena nytta med nöje och det senaste exemplet är Teater Nolby med sin uppsättning av Kalenderflickorna. Spelperioden närmar sig slutet och endast tre föreställningar återstår. Kalenderflickorna handlar i korthet om husmodersföreningen i Knapely, Yorkshire, som beslutar sig för att samla in pengar till en ny fåtölj på onkologen för att hedra minnet av maken till en av medlemmarna. Teater Nolby gör som Saxins och säljer en kalender där modellerna är mer eller mindre nakna. En summa går till Cancerfonden och före söndagens fullbokade föreställning hade 8 000 kr samlats in.

Den här berättelsen bygger på en verklig händelse som inträffade under andra halvan av 1990-talet i Yorkshire, England. En man dör i leukemi och makan eller om det är en väninna till makan bestämmer sig för att samla in pengar till cancerforskningen som minne av den avlidne mannen. Och det ska ske i form av en kalender där de medelålders kvinnorna poserar i avklätt tillstånd. Den händelsen ligger till grund för filmen Calendar Girls som kom 2003 med Helen Mirren i rollen som Chris. Tim Firth var en av manusförfattarna och 2009 hade Tim Firth omvandlat materialet till en pjäs som Johan Fält 2013 översatte till svenska. Lena Söderberg har i sin tur bearbetat översättningen för Teater Nolbys uppsättning som hade premiär i början av juli.

Lena Söderberg gör även rollen som Annie, gift med John som är mannen som dör i leukemi och denne John spelas av Olle Söderberg. Paret Söderberg driver Teater Nolby i Immen norr om Karlskoga och står dessutom för det mesta i produktionen.

Det är en brokig samling kvinnor som återfinns i denna husmodersförening vars ordförande Marie (Britt Larsson) kallas mörkrets furste av Annie och Chris för sin vilja att bestämma. Chris (Iréne Andersson) har blomsteraffär och leder tai chi-övningar med Cora (Anette Jakobsson) som är kantor, ensamstående mor och före detta rocktjej och svär så det osar svavel. Där finns också Celia (Anna Lilja) som beskrivs som golfspelande lyxhustru, Ruth (Johanna Norsell) som är gift med en man som under spelets gång påstås vara flitig på gymmet. Men är han det? Ruths fasad rämnar när hon hittar älskarinnans trosor. Återstår Jessie (Ami Johansson) som sägs vara en före detta respekterad skolfröken och detta före detta förklaras månne av Celia när Celia härmar hur Jessie beter sig efter att ha deltagit i vinprovningen. Det slängs en del gliringar mellan kvinnorna under den glammiga inledningens tai chi-poser.

Ruth (Johanna Norsell) har missförstått temat konstaterar Chris (Iréne Andersson). Foto: Gunnar Öqvist

De här kvinnorna visar prov på såväl varm vänskap och omtanke om varandra som småbittert gnabb och mer eller mindre vassa avslöjanden. Någon kastar ur sig att Celia minsann åkt Harley Davidson topless och Celia försvarar sig med att det bara skett en gång. Marie klagar på Chris strävan efter uppmärksamhet och tror att det kan härstamma från den gång Chris spelade Dorothy i Trollkarlen från Oz men också på att Chris inte har någon uthållighet utan hoppar från projekt till projekt. Chris å sin sida är verkligen den drivande kraften och inser nog att hon ibland kan gå för långt. Annie är balanserad, långt ifrån menlös, men trogen John och minnet av maken.

Mycket snart gör Brendon Hulse (Per Jakobsson) entré som föreläsare. Han ska tala om broccoli och visst skojas det om kopplingen till James Bond. Men Brendon är uppenbarligen ansedd som snustråkig och de mogna kvinnorna hittar alltid vägar att sabotera föreläsningarna.

Det talas tidigt om att göra en kalender och ordförandens förslag på motiv är kyrkor.

Men prisa gudarna, Sir Likör, som är Johns smeknamn, träder in och förutom att bjuda på efterlängtad likör talar han om små paket fulla av solsken när han syftar på en påse med solrosfrön.

Någon har svagt antytt att Johns kinder blivit tunna och strax frågar Annie skulle inte vi gå tillsammans. Vi ska alltid gå tillsammans svarar John men medger samtidigt att han besökt doktorn alldeles ensam.

Annie är orolig.

Barnen kommer in i tomteluvor och juldekorerar scenen för att visa att tiden gått och in kommer en böjd John, stapplande bakom sin rullator. Jag har blivit John i tredje person, konstaterar John när det talas över huvudet på honom och inte med honom.

Men John är krass och föreslår att man kan skriva in tiderna för kemoterapin under bilderna av de dimhöljda kyrkorna i kalendern.

Olle Söderberg är suveränt gripande som den döende John. Det skriker skör skröplighet om denne John och de scenerna är starkast i föreställningen och ger samtidigt dramatisk tyngd åt den lättsamma fortsättningen. Kalenderflickorna är trots allt en komedi även om ämnet är nog så allvarligt.

Jessie (Ami Johansson), Cora (Anette Jakobsson) och Celia (Anna Lilja). Foto: Gunnar Öqvist

John har en påse solrosfrön i fickan som han hoppas kunna plantera uppe på kullen i maj. Han är själv förundrad över att han fastnat just för solrosor och inte någon blomma från Yorkshire men tror att det kan bero på att solrosor följer solen med sitt ansikte och att solrosor är som livets rättesnöre. De symboliserar värme och livskraft och lojalitet och trohet.

När pjäsen skrevs fanns inte ännu en läsart som uppenbaras genom solrosornas centrala roll och att det strösslas med dem på scenen. Solrosen är ju Ukrainas nationalblomma och har sedan det ryska angreppskriget inleddes i februari 2022 blivit en symbol för motstånd, enhet och hopp och något av detta skulle även kunna appliceras på Kalenderflickorna.

John dör och kvinnorna tar upp tanken på att göra en kalender. Men inte en med kyrkor eller broar eller andra vyer från Yorkshire utan en med avklädda kvinnor. Det mogna stadiet är alltid det mest strålande ansåg John och det var med dessa ord Annie kom en bit på väg med att övertyga dem som fortfarande var tveksamma.

Hur som helst så anlitas en fotograf (Per Jakobsson) och han har redan gjort skisser på hur han tänkt sig de olika bilderna. Någon bakom en stickning, en bakom notblad, en bakom ett fat med bröd och så vidare.

Inga framstjärtsbilder fräser skolfröken Jessie och ingen protesterar.

Fast hur ska vi övertyga Marie, mörkrets furste, undrar Chris och Annie.

Annie (Lena Söderberg) och Ruth ( Johanna Norsell). Foto: Gunnar Öqvist

Andra akten av detta frejdiga äventyr ska upplevas på plats.

Celia slår dock fast att folk behöver ruskas om. Hon är omgiven av kvinnor som spelar golf och styrs av regler och klagar på golfklubbens Louis Vuitton-maffia.

Cora minns sin tid som rocktjej och påminns om att i musiken behövde hon inte följa några regler.

Alla i ensemblen får oavsett rollens dignitet åtminstone något eller några ögonblick där rollfiguren är i centrum och får glänsa. Och gör det också. Men visst varierar scenvanan och därmed också förmågan att leverera repliker så att de når ut tydligt och klart.

Det här med att göra kalendrar där intäkter går till ett gott ändamål är förvisso inte nytt men likväl beundransvärt. Fotografen Tord Saxin gjorde med hjälp av syster Åsa en kalender där män placerades i olika situationer och miljöer med det gemensamt att alla endast var iklädda en ljusblå tyllkjol och om jag minns rätt lyckades Saxins under dessa år skänka runt en kvarts miljon till Prostatacancerfonden.

Teater Nolbys insamling steg efter söndagens föreställning och kommer säkerligen att öka än mer efter kommande helg. Det är bra nog och när det sker med hjälp av småputtrig underhållning blir det än bättre.

Benny Abrahamsson