Ledfyren Langaard lyfter
- för 32 minuter sedan
- 3 min läsning
Emil i Lönneberga är sommarens byggsten i firandet av Teaterföreningen Lysets 40-årsjubileum. Det är ett säkert kort och ingen som bevistar föreställningen utanför den gamla trädgårdsmästarbostaden vid Alfred Nobels Björkborn lär bli besviken. Det är lättsamt och charmigt med gedigna rollprestationer rakt igenom. Peter Krantz, regi, är en fena på att få alla medverkande att känna sig betydelsefulla och därför lyser spelglädjen igenom, oavsett rollens storlek. Det är ett adelsmärke värt att vårda och utmärker Lyset som alltid haft förmågan att ta väl hand om sina unga adepter.
Astrid Lindgren skrev tre böcker om den hyssglade pôjken Emil från gården Katthult i Lönneberga socken. Den första, Emil i Lönneberga, kom 1963, Nya hyss av Emil i Lönneberga 1966 medan Än lever Emil i Lönneberga fick vänta till 1970. Det var också under 1970-talet som tv-serien visades en första gång. Georg Riedel komponerade musiken och några sånger har väl nått ungefär samma självklara position som Den blomstertid nu kommer har i samband med skolavslutningar. Alltså närmast ett måste. Idas sommarvisa är ett exempel.
Peter Krantz har berättat att Lyset ville sätta upp Emil i Lönneberga för tiotalet år sedan men den gången stöp det på att föreningen inte fick rättigheterna. Krantz har också sagt att det finns flera dramatiseringar och allt detta betyder att det gjorts urval ur såväl böckerna som bland hyssen. Allt är inte med. Långtifrån allt. Den som till exempel vill höra Emil beklaga sig över att han inte får dricka sockerdricka blir besviken. Mycket från auktionen i Backhorva är inte med, även om Bulten i Bo här flyttats till Vimmerby marknad. Ska man vara petnoga var det heller inte på Vimmerby marknad som stortjuven Sparven avslöjades och skäggiga damen förevisades utan det hade i begynnelsen förlagts till Hultsfred slätt. Men nu är det som det är och aktuell dramatisering fungerar alldeles utmärkt. Några klassiska hyss finns förstås med, som när fru Petrell undrar varför Svenssons hissat Dannebrogen, den danska rödvita flaggan. Det är ju Emil som hissat upp Ida i flaggstången så att hon, som önskar se Mariannelund, ska få göra det. Emil leker också doktor efter att Krösa-Maja, torparkäringen, läst att tyfusen kommit till Jönköping.
Emil i soppskålen och hur Linas tandvärk ska botas och pappa Antons inlåsning på dasset Trisseboda är annat som förnöjer under de två akterna som är cirka 50 minuter vardera.
Ensemblen innehåller 20-talet namn. Under lördagens premiär var det Carl-Walter Eriksson som iklädde sig Emils mysse och bysse medan Ida spelades av Silje Langaard. De två alternerar med Emil Johansson och Cecilia Duvéng.
Ann-Louise Magnusson som mamma Alma är en stabiliserande faktor i familjen Svensson medan Mats Welander gör pappa Anton något mindre kolerisk än den store Allan Edwall. Men det är likafullt en färgstark Anton som Welander bjuder publiken.
Christer Jönsson har drängen Alfred på sin lott och toppar med en fin version av sången Fattig bonddräng. Och för första gången på tio, femton år har Lyset levande musik och den framförs av Hannes Tikkanen, kontrabas, Isak Vinsander, piano, och Ennis Wännström, trummor.
Den som lyser allra starkast och lyfter den här föreställningen några rejäla snäpp är Ingrid Langaard som pigan Lina. Hon är verkligen en ledfyr med sin sång och sitt agerande. Artikulerar perfekt, inte en ton går förlorad. Sen kan det vara en kuriositet att denna Lina gör sig förstådd på värmländska medan övriga ligger närmare småländskan.
Det var ju så att folket i Lönneberga samlade in pengar för att Svenssons i Katthult skulle kunna skicka odågan Emil till Amerika. Den goda modern protesterade naturligtvis och det med Astrid Lindgrens goda minne.
Astrid Lindgren visste nämligen att denne Emil skulle sluta som ordförande i kommunalnämnden och bli den finaste karln i hela socknen.
Jag tycker att några meningar från den tredje boken tål att lyftas fram, inte minst som jämförelse till hur det kan låta i dag:
"Tänk, där ser man att de allra värsta små barn kan växa opp och bli riktigt bra med tiden, det tycker jag är skönt att tänka på. Tycker inte du det med, jo för du har väl gjort en del hyss du också, kan jag tro? Jaså, inte det? Kunde jag ta så fel?"
Benny Abrahamsson
Kommentarer