Stort om Liten bok om kärlek

En liten bok om kärlek är väl inte den snärtigaste titel som satts på en bokpärm. Den har ungefär samma lockelse som en känd lokaltidnings Ingenting nytt i Wennerströmaffären som på 1960-talet skulle få folk att rusa till kiosken för att köpa lösnummer. Men det är som i den klassiska blueslåten, att man inte ska döma boken efter omslaget. För det vore ett stort misstag att inte omgående skaffa biljett till Teaterföreningen Lysets uppsättning av En liten bok om kärlek på Kungsteatern.

Ulf Stark skrev boken som kom 2015, sjuttio år efter att det krig slutat som som startades av en man med liten svart mustasch. Peter Krantz har dramatiserat berättelsen och tar även på sig rollerna som författaren, pappa, rektorn och granförsäljaren. Föreställningen inleds med orden "Mamma och pappa döpte mig till Fred. Det hjälpte inte. Det blev krig i alla fall" och premiärkvällens Fred spelades av Théo Mattsson som längtar efter pappa som den svinkalla vintern 1944 befinner sig någonstans långt norröver för att försvara gränsen. Det är juletid och skolan är inne på de sista dagarna innan det är lov och dags att fira jul.

Erika Öhmans scenbild andas 1940-tal och kall vinter med rimfrost på fönsterrutorna. Musiken förstärker stämningen, Irving Berlins Cheek to cheek är ett återkommande inslag och raden Heaven, I'm in heaven visar att det går att finna ljuspunkter även i en tillvaro där salt ransoneras och soppa på potatis kan vara en delikatess. Men med en mamma som trots omständigheterna inte dränerats på fantasi kan en låtsasmiddag bestående av rökt ål, ostron och gratinerad hummer med champagneskum få det att vattnas i munnen även på publiken. I bakgrunden kan Adams julsång anas.

Det är just det finstämda som utmärker föreställningen, inte O helga natt på full gas utan bara som en antydan och med samma varsamma hand har Isabelle Moreau, regi, handlett sina unga skådespelare. Med utmärkt resultat.

Elin och Fred försöker närma sig varandra. Foto: Elin Björn

Théo Mattsson står mest i fokus men även Emil Johansson som Oskar, Ester Silfverhjelm som Elin och William Jacobsson Kindahl som Konrad fyller sina rollfigurer väl. Det är dessa fyra som utgör söndagens premiärteam och de alternerar med Leon Larsson (Fred), Carl-Walter Eriksson (Oskar), Edith Glimåker (Elsa) och Harry Edenvik (Konrad).

Sen är det förstås som vanligt, att Sylwia Rakowska dominerar scenrummet oavsett om det är i rollen som mamma, lärarinnan eller den fina damen som köper gran. Det finns ett bett och en tajming hos Rakowska som är avundsvärd.

Men titeln är ju en liten bok om kärlek och det är förstås ett tema, den spirande och spröda kärleken mellan Fred och Elsa. Fred smyger in i garderoben och pratar med pappa som svarar och förklarar att man aldrig ska fuska när det gäller kärlek. Det kan vara svårt, visst, men kärlek är inget för fegisar säger pappa.

Théo Mattsson och Ester Silfverhjelm visar på ett charmerande sätt hur invecklat det kan vara att säga rakt ut hur och vad man känner.

Fred och mamma, Sylwia Rakowska, firar jul. Foto: Elin Björn

Ett annat tema är förstås hur det är att leva i krigets skugga. Den tillvaron blir inte mindre smärtsam när det vankas jul och saknaden efter frånvarande fäder och makar gör sig extra starkt påmind. För det här är en sådan familj där tillsammans skrivs med stora bokstäver och även om det finns andra familjer och andras längtan tycker jag inte att man ska förminska Freds och mammas längtan efter pappa och ett mysigt julfirande tillsammans.

Mamma som arbetar som spårvagnsförare och en dag kommer hem och är rasande för att en gubbe ifrågasatt om kvinnor kan köra spårvagn säkert. En knivsudd genusrelaterad kritik.

Fred är en grabb med civilkurage och har som mellanstadieelev, typ, begränsade möjligheter att protestera. 1944 fanns heller inga sociala medier där var och varannan numera gör sina röster hörda. Men Fred hittar ett sätt att protestera mot krigets vansinne och samtidigt skoja med mustaschidioten och vännen Oskar hänger på. Rektorn, som måhända får representera de tyskvänliga strömningar som fanns här och där i de övre svenska skikten på fyrtiotalet, kräver sänkt betyg i uppförande och ordning för pojkarnas demonstration mot främmande makt. Det är nämligen så rektorn betecknar pojkarnas hyss.

Läraren, Sylwia Rakowska, visar Konrad hur Europas karta såg ut före kriget. Foto: Elin Björn

Men det är inte bara Fred och Oskar som bjuder motstånd. Så gott det under omständigheterna går och med de möjligheter som står till buds. Vi kan alla göra någonting. De har en allierad i fröken som underminerar överheten på sitt sätt.

Fröken Lina Lundström visar också en karta över Europa så som det såg ut före kriget och lockar på så vis fram såväl kunskap som åsikter.

En liten bok om kärlek är i Peter Krantz dramatisering och Isabelle Moreaus regi en varmhjärtad och uppbygglig berättelse, fint gestaltad och väl värd ett besök.

Föreställningen är drygt en timme lång och efter finns möjlighet att besöka något som kallas fältartister i julcaféet. Söndagens fältartister var Lisa Rehnberg och Inga-Lill Brogeland Morfeldt som bjöd på örhängen från det tidiga 1940-talet för att förstärka stämningen från beredskapstiden ytterligare något snäpp och det lyckades de med.

Benny Abrahamsson