Det är en replik från Ett resande teatersällskap som hade premiär på Stadra Teater under lördagen. Kommentaren, utslungad av den barske källarmästaren, sammanfattar ganska väl vad det handlar om. En teaterdirektör som gör allt, verkligen allt, för att hans trupp ska få spela och på så vis få betalt och därigenom kunna äta sig mätta även den dagen. Men det finns en negativ klang kring begreppet komedianter som inte stämmer på den ensemble som förgyller Stadra Teaters tiljor. F

Ända sedan Evas bett i äpplet släppte in ormen i paradiset har det funnits jävelskap i världen. Och i litteraturen. Och på scenen. Selma Lagerlöf har beskrivit det bättre än de flesta och Västanå Musik och Teater har omsatt dessa berättelser till fullödiga sceniska upplevelser. Det senaste lysande exemplet är Liljecronas hem som hade premiär i går på midsommardagen och lär fylla Berättarladan i Rottneros denna sommar. Hanna Kulle är formidabel och gör den djävulska prästfrun

Emil i Lönneberga är sommarens byggsten i firandet av Teaterföreningen Lysets 40-årsjubileum. Det är ett säkert kort och ingen som bevistar föreställningen utanför den gamla trädgårdsmästarbostaden vid Alfred Nobels Björkborn lär bli besviken. Det är lättsamt och charmigt med gedigna rollprestationer rakt igenom. Peter Krantz, regi, är en fena på att få alla medverkande att känna sig betydelsefulla och därför lyser spelglädjen igenom, oavsett rollens storlek. Det är ett adels

Det blir allt vanligare, i såväl tv-program som scenproduktioner, att varna publiken för vad de ska få se eller vara med om. Det varnas till exempel för rök på scenen, svordomar eller sexuella anspelningar. Teaterföreningen Lyset drar varnandet till sin spets och räknar upp i princip allt som kan väcka anstöt eller ha någon sorts påverkan på mänskligt liv och inkluderar att föreställningen kan innehålla spår av nötter. Heltäckt med andra ord. Föreställningen Baba Yaga, med de